Nu är jag hemma igen efter nästan två hela veckor i Indien som deltagare på “Delhi Disarmament Conference  2010″ och “United Nations Arms Trade Treaty Experts Meeting”,  full av intryck och omtumlande upplevelser som måste smältas. En resa som också innehöll ett besök på den gigantiska förvarsindustrimässan DEFEXPO 2010, där jag i egenskap av “studerande på Förvarshögskolan” träffade svenska vapenlobbyn (däribland Bofors och SAAB). De kämpade om uppmärksamheten bland 600 andra utställare om att imponera på höga militärer, regeringstjänstemän och diplomater i hopp om att kunna få sälja sina produkter framförallt till den indiska staten som planerat spendera 100 miljarder dollar (!) inom de närmaste fem åren på att utöka sin försvarsmakt. Ett Indien där 80 procent av befolkningen lever på mindre än två dollar per dag. och där regeringen spenderar åtta gånger mer på militären än på exempelvis vatten och sanitet! Resultatet är att 450 000 indier dör av diarré varje år, mer än någon annanstans i världen, en ganska ironisk paradox. Tillsammans med Anna Ek och Linda Åkerström från Svenska Freds besökte jag Delhis slum, träffade de fantastiska barnen där, samt följde med på möte med både svenska ambassaden och Bofors skrupelfrie kommunikationsdirektör Christer Henebäck. Jag har skrivit, fotat, ljudupptagit och samlat små föremål, allt för eget framtida bruk och minnesbank. Föreställningen med arbetsnamnet “En hjälpande hand”, fritt baserad på den kommande boken med samma namn, kommer däremot ha premiär i september med repstart i slutet på sommaren.

Jag ser redan fram emot det.